Insåg för en liten stund sedan till min stora fasa att jag faktiskt ser lika sliten ut som jag känner mig...
Glåmig. Halvt genomskinlig hy. Trötta ögon med påsar under. Klädd på måfå.
Är så trött så trött. Vill bara att allt ska vara över. Få sova konstant i två dagar utan att någon har nånting att säga om det.
Ska bli så skönt att börja jobba. Verkligen vara ledig när man är ledig. Som det är nu så ligger arbetet och gror i bakgrunden av medvetandet hela tiden, och suger musten ur en. Konstant oro och nervositet och stress. Inte bra för varken knoppen eller kroppen.

En vecka idag. Sen är det bara att hoppas på att opponenten är snäll, så det bara behövs lite finputs efteråt, och sen in med skiten. Ut i verkliga livet.

Frid i sinnet.