Sorg och smärta.

Usch alltså. Inge roligt alls är det!
Men jag har äntligen insett fakta och accepterat ödet. Det måste rivas upp.
Ett näst intill färdigt bakstycke, perfekt stickat... :(
Men man får väl skylla sig själv när man är för lat för att kontrollera masktätheten.
Det äääääär ju så tråkigt att sticka den där j*vla provlappen!
Men men, inget annat att göra. Men man vill ju kunna ha den på sig när den är klar. Inge roligt att lägga ner så mycket tid för att den sen när den är klar ska vara för liten!
Nej, bara att riva på....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0