Jag är en bra lyssnare. Jag är en förstående person. Jag försöker alltid att motivera dom som jag märker behöver det.
Men jag klarar inte av när folk gnäller.

Gnäll inte, när det är du själv som har satt dig i skiten.
Gnäll inte, när du hela tiden gör prioriteringar som gör situationen värre.
Gnäll inte, när du vet att jag har det minst lika jobbigt.

Just nu går jag verkligen på reserven, och ja. En stor jävla dunderförkylning bara ligger och bidar sin tid, tills dess att jag vågar slappna av. Då kommer den slå till. Det är en kamp bara att ta sig ur sängen på morgonen, för jag är konstant sååå trött, sååå sliten. Men jag gör det i alla fall.

Jag kliver upp.
Jag gör mina måsten, även fast jag bara vill kräkas åt det varenda sekund.
Jag kämpar. Jag sliter.
Jag gör det för att jag inte har något val, om jag vill komma nånstans i livet.

Hur mycket det än tar emot.
Hur pissigt jävla skittråkigt det än känns.
Hur mycket jag än bara vill rulla ihop mig i ett hörn och gråta som ett barn i tre dygn.

Jag gör det.
Så kom inte till mig och gnäll, när du inte gör någonting åt det.
DU är DIN värsta fiende.