När jag satte mig på bussen för en liten stund sen för att ta mig hem från la stada så började min hjärna att arbeta, och jag kastades ovillkorligt 3 år tillbaka i tiden.

För ganska precis tre år sedan så kickstartades en period i mitt liv över en natt, som jag när jag tänker på får lite ont i magen av, men det väcker även en hel massa funderingar.
Hade jag varit lycklig?
Hur hade mitt liv sett ut idag?
Hur hade vi haft det?
Gjorde jag rätt val som valde att inte välja, utan bara gå därifrån?
Frågor som jag aldrig kommer att få besvarade, utan som troligen kommer att bränna i bakhuvudet ett tag till framöver...
Jag ångrar mig inte alls. Jag skulle inte byta det jag har idag mot det jag hade då, eller det som skulle ha kunnat bli, men tankarna vill inte sluta snurra.

Han kom just hem. La sig med mig i soffan, pussade mig på pannan, på nästippen och på kinden och sa att han saknat mig idag och att han älskar mig.
Jag behöver nog inte fundera så mycket egentligen. Jag vet att jag har hittat min själsfrände och den jag vill dela livet med. Inga tvivel.
Men ibland kan man bara inte låta bli att tänka om.....