Känns som att jag snart kraschar in i den berömda väggen. Alldeles för mycket att göra och alldeles för lite tid till att göra det. Ryggeländet gör ju sitt också förstås. Sååå stressande att inte kunna fungera som vanligt. Att inte kunna göra det som man vill och brukar göra.

Überstressed..... Vart finns frälsningen?