Strax före kl 03.00 klev vi innanför dörren hemma i morse. Trötta som bara den. Och jag kunde inte sova, för det enda jag kunde tänka på var hur fullständigt underbar min sambo är, som har gjort det här för min skull. Som har slitit och skruvat och svurit och donat, bara för att jag ska bli glad. Han är fantastisk och jag älskar honom mer än allt på denna jord. Jag är så fruktansvärt tacksam.. Både för det han har gjort, och för att jag har fått honom in i mitt liv.
Nu är hon vårat kärleksbarn. En fusion. Jag är så imponerad av Fredrik. Som fått ihop två motorer till en, kopplat in den i Kermit igen, och den startar på första försöket... Ord kan inte beskriva lyckan jag känner just nu.

Jaja, ni kanske tycker att jag är löjlig. Det är ju bara en bil eller hur? Men nej, det är inte bara en bil. Det är MIN bil! Min första bil, och den betyder så mycket mer för mig. Den är frihet. Bland annat. Jag vet inte vad jag tar mig till den dagen den bara inte går att laga mer, och måste rullas till skroten.... Usch, vill inte ens tänka på det........
Så skratta och himla med ögonen åt mig hur mycket ni vill, det skiter jag i. Jag vet att det finns dom som känner precis likadant som jag, som också grät av lättnad och lycka när deras lilla skrothög gick igenom besiktningen.. Jag vet att ni finns därute.

Och nu är hon HEMMA! :D Fick köra henne hem i natt. Vilken lycka!
Nu återstår bara att byta olja på henne idag. :)
Detta är en lyckodag! Och just nu skiter jag i att det ser ut som att jag har en fotboll på ena sidan av ansiktet, för jag går med den kinden högt i skyn, och har aldrig varit stoltare över att vara Nissan-ägare.