Take off!
Nu är det inte länge kvar, tills äventyret börjar!
Om 40 minuter, SENAST, lämnar jag hemmet, för att bege mig 22 mil söderöver till Sollefteå. Där ansluter jag till resten av resesällskapet och kl. 15.00 börjar färden ner mot Stockholm. Väl nere sover vi en liten stund hos bekanta, och sedan imorgon bitti kl 07.30 lyfter planet från Arlanda mot varmare breddgrader. :D
Det känns förvånansvärt lugnt än så länge. Lite fjärilar i magen har jag, det kan inte förnekas, men efter några dagar med intensiva funderingar och uppmuntrande ord från nära och kära, så känner jag mig inte lika övertygad om att planet kommer att störta.
Och som min obotliga optimist/realist till faster så kärleksfullt försäkrade mig om:
Vet inte om jag ska skratta eller gråta till den kommentaren men det är ju så sant som det är sagt.
Ångesten och sorgen över att lämna älsklingen hemma gör sig dock gällande i magen så den skriker....
Men det är ju bara en vecka. Snart är jag hemma igen (förhoppningsvis då...), lite brunare och lite mer berest, och kanske med en liten present i bagaget... ;)
Är det möjligt så kommer jag försöka leta upp ett internetcafé eller dylikt under veckan, och kanske lägga in lite bilder och kommentarer. :)
*pirr pirr*
Om 40 minuter, SENAST, lämnar jag hemmet, för att bege mig 22 mil söderöver till Sollefteå. Där ansluter jag till resten av resesällskapet och kl. 15.00 börjar färden ner mot Stockholm. Väl nere sover vi en liten stund hos bekanta, och sedan imorgon bitti kl 07.30 lyfter planet från Arlanda mot varmare breddgrader. :D
Det känns förvånansvärt lugnt än så länge. Lite fjärilar i magen har jag, det kan inte förnekas, men efter några dagar med intensiva funderingar och uppmuntrande ord från nära och kära, så känner jag mig inte lika övertygad om att planet kommer att störta.
Och som min obotliga optimist/realist till faster så kärleksfullt försäkrade mig om:
Ner kommer man alltid!
Vet inte om jag ska skratta eller gråta till den kommentaren men det är ju så sant som det är sagt.
Ångesten och sorgen över att lämna älsklingen hemma gör sig dock gällande i magen så den skriker....
Men det är ju bara en vecka. Snart är jag hemma igen (förhoppningsvis då...), lite brunare och lite mer berest, och kanske med en liten present i bagaget... ;)
Är det möjligt så kommer jag försöka leta upp ett internetcafé eller dylikt under veckan, och kanske lägga in lite bilder och kommentarer. :)
*pirr pirr*
Kommentarer
Trackback
