Livrädd att det är på väg i samma riktning... Det får inte bli så för oss....

Han sa att han kunde diska. Det har nu gått två veckor (med dagligt tjat från min sida, vilket jag HATAR), och det enda som har hänt är att det nu är ett BERG istället för typ 4 tallrikar med tillhörande bestick och glas.
Jag kan inte ens gå in i köket när det ser ut sådär.. Jag mår jättedåligt bara jag ser det. Sitter här nu och GRINAR bara för att jag har bett honom igen, nästan på mina bara knän, att han ska göra det.
Jag vet inte vad jag ska göra.... Det får inte gå fel...

Och det gör det ännu jobbigare att varje gång jag hintar honom/tjatar, så känner jag mig jättehemsk.
Och det verkar inte ens som att det berör honom.......

Det här är andra gången det här inträffar... En gång är ingen gång, och han lovade då att det inte skulle bli såhär igen, men här sitter jag nu............ Igen.......

Jag är bara så rädd.......