The Secret
Har precis sett Oprah (och det är ingenting jag skäms över, hon är en enorm inspirationskälla för en massa människor), där de tog upp nånting som kallades för The Secret, ett sorts sätt att leva.
"What you focus on expands." Det som fascinerade mig, då jag inte är troende i kristen benämning, var att det är vetenskapligt upplagt. Det är som man alltid fått lära sig på fysiken: allt är energi!
Det har jag aldrig tänk på förut! JAG är energi! Man tänker att man består av miljoner celler, men om man analyserar vidare, och funderar över: vad består celler av då? En massa ämnen uppbyggda av molekyler, joner sammankopplade via jonbindningar/kovalenta bindningar, och vad är en kemisk bindning?
ENERGI!
Så otroligt fascinerande! VI är energi, alla våra känslor och tankar som vi skickar ut i universum är energi.
Och om man då återgår till uttrycket What you focus on expands blir det ju ganska tydligt att om jag fokuserar på t ex min övervikt, så kommer jag att attrahera med av samma sorts energi, vilket i sin tur gör att jag kommer bli större, istället för att göra nånting åt det och fokusera på "hur skulle jag vilja se ut?" och vara tacksam för den kropp man har, för att den fungerar som den ska, och älska varje gram och varje centimeter av den!
Om man då istället sätter upp mål för de fem grundstommarna som bygger upp det hälsosamma välmåendet:
Exempelvis: om jag är tacksam för den kropp jag har och trivs med den jag är, och visualiserar som mål att jag vore 5 kg lättare, är risken för det första mycket mindre att jag tröstäter den där chokladkakan och chansen mycket större att jag tar en skön promenad i det underbara vårvädret istället!
Man måste vara tacksam för det man har innan man kan ta emot något nytt.
Även om man kanske är jättedeprimerad pga olika anledningar.
Ett exempel från mitt eget liv:
Min morfar (den viktigaste personen imitt liv) gick bort i för exakt 6 månader sedan idag (25 oktober 2006) och jag har varit så arg på honom, för att han lämnade mig. Men nu har jag insett att jag måste släppa taget. Det är okej att sörja, men jag måste fortsätta leva mitt liv. Jag måste förlåta honom och tacka honom för erfarenheten som jag har fått av detta och som han har gett mig.
Man skapar själv det liv man lever. Lyckan, hoppet och kärleken finns inom oss, det är upp till oss om vi vill släcka lågan, eller hålla den levande.
Mina underbara morföräldrar, sista midsommaren med morfar (sommaren -06)
"What you focus on expands." Det som fascinerade mig, då jag inte är troende i kristen benämning, var att det är vetenskapligt upplagt. Det är som man alltid fått lära sig på fysiken: allt är energi!
Det har jag aldrig tänk på förut! JAG är energi! Man tänker att man består av miljoner celler, men om man analyserar vidare, och funderar över: vad består celler av då? En massa ämnen uppbyggda av molekyler, joner sammankopplade via jonbindningar/kovalenta bindningar, och vad är en kemisk bindning?
ENERGI!
Så otroligt fascinerande! VI är energi, alla våra känslor och tankar som vi skickar ut i universum är energi.
Och om man då återgår till uttrycket What you focus on expands blir det ju ganska tydligt att om jag fokuserar på t ex min övervikt, så kommer jag att attrahera med av samma sorts energi, vilket i sin tur gör att jag kommer bli större, istället för att göra nånting åt det och fokusera på "hur skulle jag vilja se ut?" och vara tacksam för den kropp man har, för att den fungerar som den ska, och älska varje gram och varje centimeter av den!
Om man då istället sätter upp mål för de fem grundstommarna som bygger upp det hälsosamma välmåendet:
- Ekonomi
- Relationer
- Intellekt
- Fysiskt
- Andligt
Exempelvis: om jag är tacksam för den kropp jag har och trivs med den jag är, och visualiserar som mål att jag vore 5 kg lättare, är risken för det första mycket mindre att jag tröstäter den där chokladkakan och chansen mycket större att jag tar en skön promenad i det underbara vårvädret istället!
Man måste vara tacksam för det man har innan man kan ta emot något nytt.
Även om man kanske är jättedeprimerad pga olika anledningar.
Ett exempel från mitt eget liv:
Min morfar (den viktigaste personen imitt liv) gick bort i för exakt 6 månader sedan idag (25 oktober 2006) och jag har varit så arg på honom, för att han lämnade mig. Men nu har jag insett att jag måste släppa taget. Det är okej att sörja, men jag måste fortsätta leva mitt liv. Jag måste förlåta honom och tacka honom för erfarenheten som jag har fått av detta och som han har gett mig.
Man skapar själv det liv man lever. Lyckan, hoppet och kärleken finns inom oss, det är upp till oss om vi vill släcka lågan, eller hålla den levande.
Mina underbara morföräldrar, sista midsommaren med morfar (sommaren -06)
Kommentarer
Trackback
