Jaha ja... Lite måste jag säga har försvunnit under de här veckorna jag har varit ifrån apoteket. Man kom ju in i det så bra mot slutet. Men mycket verkar finnas kvar (tack du gode för det!), så det är bara att andas djupa andetag så ska det här nog gå bra ska jag se... Självpeppning kallas det här.
Kärleken är nog snart här, dock lite senare än vad vi hade bestämt, men vad hade jag egentligen förväntat mig? Det är ju inte direkt ovanligt att han inte är i tid... *grymtar lite*
Då ska vi tömma bilen på grejs som vi inte behöver i helgen, och bära upp det till lyan. 3½ våning utan hiss, jippie, få i oss lite mat och sen storma vidare till mamsen.
Ska ägna några sista minuter till att läsa lite till och sen får han faan vara här!