Imorrn ska många i kompisgänget åka tillsammans på BodyBalance. Många av dom har aldrig testat det förrut, däribland min sambo... Och jag kan inte följa med..... Vi sa att vi skulle gå på det tillsammans han och jag, för jag tyckte att det skulle vara bra för honom. Och nu ska dom gå allihopa imorrn, och jag blir ensam kvar hemma.
Eftersom jag inte kan böja mig fram, så skulle det innebära ganska stora problem för mig att vara med, plus att jag ska till naprapaten imorrn bitti, och kanske kommer vara ganska öm i ryggen under morgondagen.

Ensamheten kryper på nu efter fem veckor. Det känns som att jag står utanför allting. Kan inte vara med. Dom åker och dansar, jag kan inte följa med. Innebandy, kan inte vara med. Åker och tränar tillsammans, kan inte vara med.....
Det skär i min själ, och jag kan inte hjälpa att jag känner mig ensam.
Ensam och lämnad utanför allting.
Det gör ont.