Tänk om det inte blir som man har tänkt sig?
Vad gör man då? Bara en liten fundering......

Idag har jag hunnit med mycket. Faktiskt riktigt stolt över mig själv.
Har tvättat och bakat och skolat.

Det är ganska fascinerande hur man kan bli tröttare av en ledig dag, än en fullspäckad dag på skolan med diverse aktiviteter på kvällen. Är helt slut....... Trött som fan.
Men nu är det bara att rycka upp sig och svira om. Eller ja.... Jag är redan klar, har tid att sitta här en stund medan sambon gör sig klar. Det brukar kunna ta ett tag efter jag har sagt att nu måste vi fara......
Dans ikväll... Är bara sådär lagom peppad. Inte ens det kanske. Dåligt band. Man hoppas varje gång, men dom blir inte bättre. Kanske ikväll? :P Kan nog bli skoj i alla fall. Finns kanske lite plats att dansa på. Det gjorde det ju verkligen inte förra gången när Zlips spelade...... Shit. Man kände sig som en flipperkula. Sen gör det ju inte saken bättre att lilla jag är precis i armbågshöjd på alla andra, vilket gör att jag lämnar sådana trånga kvällar med en mindre hjärnskakning.

Dans hela helgen blir det, men jag hoppas att jag får använda dagen imorrn till att bara vara. Jag tror bestämt att det är alpint på TV också.. :D

Nu får det vara nog. Ikväll ska HELA kvällen handla om oss.
Vi har båda haft så mycket den senaste tiden, så när man har kommit hem så har man bara velat krypa ner i soffan under filten eller i sängen och inte göra nånting. Sånt är väl okej, ett tag, men man måste vara uppmärksam så att inte relationen tar stryk. Nu har den inte gjort det för oss, och det är ju tur, men ikväll ska vi ha en "vi-kväll".
Mysa i soffan framför tv:n, strosa runt lite på stan och titta på ljusspelen, ta en kopp te på ett mysigt fik, titta varandra djupt in i ögonen, och bara vara kära. :)

Ska bli fantastiskt.

Tillbaka i hemmet efter en supermysig helg i Kramfors. Kommer lite bilder på det senare när jag ids, just nu är jag bara förbannad på en massa annat.

Fick lov att vara hemma från skolan idag p.g.a. en lite pinsam anledning, men det var samtidigt tur, för vad hände senare under dagen? Jo! Lilla jag spydde som en gris av nån konstig anledning. Sen var jag tvungen att ringa till käkkirurgen, och det är mest hela den karusellen som har fått mig förbannad idag. Vissa borde inte få va växeltelefonister, vissa borde inte få utbilda sig till tandläkare (snälla Blondie, skona världen och välj en annan karriär) och vissa borde inte ha fått blivit käkkirurger (men den tanten såg ut att gå i pension vilken dag som helst, tack och lov).
Anledningen att jag var tvungen att hoppa på den åkturen idag, var att det i morgon har gått en vecka sen operationen och det fortfarande inte är bättre, inga värktabletter hjälper. INGA! Har prövat ganska mycket vid det här laget, man blir desperat efter ett tag då man har konstant värk. Dom tog bort de stygn som satt kvar och pillade in nån tampong eller tamponad eller va fan dom kallade det, i hålet som kirurgen lämnat öppet när hon sydde ihop. Detta även fast käkkirugen redogjort klart och tydligt för den här åsnan till tandläkarstudent, att egentligen var det ju för sent att lägga in en sån där, men det kunde ju inte skada, även fast hon inte trodde att den skulle hjälpa ett dugg. URSÄKTA!! Varför ligger jag då där och gapar och lider när hon kraffsar runt och försöker pilla in den där nerdränkta gasbindan i det pyttelilla hålet i min käke, utan att vara det minsta försiktig, samtidigt som hon när jag skriker till säger att: "Ja du, det gör ont, men det är absolut ingenting onormalt." ?!?!

MEN ÄR LITE FÖRSIKTIG DÅ FÖR HELVETE! Du ser ju att det är inflammerat och du vet ju att det gör ont som du säger. Peta då inte med den där jävla pincetten rakt ned i tandköttet och käken på mig!! Rota runt som om hon höll på under en motorhuv. Inkompetenta kossa....

JA jag är bitter, och JA jag är förbannad och anti idag. Men vissa dagar får man vara det.
Jag har inte haft en av mina bättre dagar direkt.

Tack vare den pinsamma anledningen, magsjukan (eller vad det nu var) och dessa idioter till tandläkare/käkkirurger, så har jag inte riktigt hunnit med allt jag _hade_ tänkt hinna med idag.... Och jag som är nog stressad som det är.
Med all denna stress och alla värktabletter jag äter så blir jag inte ett dugg förvånad när magsåret kommer som ett brev på posten. Vilket lite ironiskt för mig in på inläggets titel.

VARFÖR kan man inte få tycka lite synd om sig själv, när man har en så pass urkass dag som jag har haft idag, utan att man ska straffas på nått sätt?! Sambon skjutsade mig till och från sjukhuset, och när vi kom hem så körde han upp bilen utanför lägenheten, då han bara skulle springa in och hämta sina träningskläder, för att sedan åka tillbaka till universitetet. Han blev dock en liten stund längre, dels för att jag var ganska deppig. Puss puss hejdå, han går ut till bilen, jag låser dörren. Efter 30 sekunder plingar det på dörren, jag öppnar och vad ser jag i handen på sambon? EN JÄVLA P-BOT! Finns det ingen som helst rättvisa i den här världen.

Skit ner er jävla UPAB och alla tandläkare där ute, för just idag så tål jag er inte!

Imorrn bär det av söderut. Till Kramfors närmare bestämt. Vi ska hälsa på gudsonen med familj. Ska bli jättemysigt!
Det blev ju dock så att C och J ska på firmafest imorrn kväll, men det löste sig ju bra i alla fall. Dom hade ju som redan garderat sig med barnvakt. :P Men det ska bara bli roligt. Två små underbara vildar en hel eftermiddag/kväll. Undra vilka som kommer vara tröttast framåt kvällskvisten, vi eller barnen? ;)

Sen på lördagen kommer kära lilla mor ner och hälsar på! Myyys! Saknar min mamma. Hon bor alldeles för långt bort ibland.... *puss*
Bad blir det också under helgen, och lite avtryck och en massa mys och trevligt sällskap. Ser verkligen fram emot den här helgen, det ska bli så skoj! :) Kan hända att det kommer kännas som att jag får ta hand om tre ungar.... :P Sambon är en mästare på att busa.

Satt alldeles nyss och pratade med en kompis på MSN. Han ska köpa nya glasögon.
Jag är så avundsjuk!! Jag har haft samma glajer (annat ord för glasögon som min kusin gillar att använda, och som har fastnat i huvudet efter en vecka med henne på Kreta i somras) sen första året på gymnasiet. Och inte nog med att jag är "lite" less på dom, så hjälper dom nästan inte längre. Min syn har blivit sämre. :(
Så snart MÅSTE jag verkligen ta mig i kragen jag också, och gå och pröva ut ett par nya. MEN...... Det är ju så dyrt.......
Inte har jag dom pengarna inte..... Får väl försöka spara lite pengar. Men det är ju så mycket som ska sparas till...
Usch. Nej, jag får nog gå omkring i mina silverbrillor ett tag till...

Jag har några bloggar som jag har som rutin att läsa varje dag. Ibland blir jag till och med lite besviken om det inte finns nått nytt att läsa. :P
Många inspirerar mig, dels genom det dom skriver, och dels genom HUR dom skriver det. Det är så underhållande att läsa när personen är duktig på att skriva, om dom är duktiga på att uttrycka sig i ord och dom får gärna vara lite fyndiga. :)
Tack alla ni som förgyller min dag genom något så enkelt som att berätta om er vardag och era vardagliga funderingad och tankar.
Hoppas att jag hjälper någon på samma sätt. :)

Strax före kl 03.00 klev vi innanför dörren hemma i morse. Trötta som bara den. Och jag kunde inte sova, för det enda jag kunde tänka på var hur fullständigt underbar min sambo är, som har gjort det här för min skull. Som har slitit och skruvat och svurit och donat, bara för att jag ska bli glad. Han är fantastisk och jag älskar honom mer än allt på denna jord. Jag är så fruktansvärt tacksam.. Både för det han har gjort, och för att jag har fått honom in i mitt liv.
Nu är hon vårat kärleksbarn. En fusion. Jag är så imponerad av Fredrik. Som fått ihop två motorer till en, kopplat in den i Kermit igen, och den startar på första försöket... Ord kan inte beskriva lyckan jag känner just nu.

Jaja, ni kanske tycker att jag är löjlig. Det är ju bara en bil eller hur? Men nej, det är inte bara en bil. Det är MIN bil! Min första bil, och den betyder så mycket mer för mig. Den är frihet. Bland annat. Jag vet inte vad jag tar mig till den dagen den bara inte går att laga mer, och måste rullas till skroten.... Usch, vill inte ens tänka på det........
Så skratta och himla med ögonen åt mig hur mycket ni vill, det skiter jag i. Jag vet att det finns dom som känner precis likadant som jag, som också grät av lättnad och lycka när deras lilla skrothög gick igenom besiktningen.. Jag vet att ni finns därute.

Och nu är hon HEMMA! :D Fick köra henne hem i natt. Vilken lycka!
Nu återstår bara att byta olja på henne idag. :)
Detta är en lyckodag! Och just nu skiter jag i att det ser ut som att jag har en fotboll på ena sidan av ansiktet, för jag går med den kinden högt i skyn, och har aldrig varit stoltare över att vara Nissan-ägare.

Har nu sovit 15 timmar i sträck. Tror aldrig jag har sovit så länge någon gång förrut.

Operationen gick fortare och lättare den här gången. Tog bara 1½ timme. Vi åkte från sjukhuset strax efter tre. Var in på apoteket och köpte värktabletter. Många.... Var in en sväng på ICA också och köpte "mat", nyponsoppa och yoghurt.
Somnade i soffan halv fem.... Man blir ganska snurrig och i fyllan av det där man får.. ;)
Men vilken chock jag fick när jag kom dit. Jag var inställd på att dom skulle ta höger uppe. Den har gett mig lite problem, och när jag var till tandläkaren för typ en månad sen så sa dom att det var på den jag redan hade en remiss.. Men det var galet. Det var den andra tanden nere som skulle ut! Lite chockad och mer orolig blev jag. Uppe är det tydligen lättare att ta eftersom att tanden har en annan form där, typ glasstrut sa dom, vilket gör det mycket lättare. Så det vart ju inte en positiv överraskning direkt när jag har gått och inbilla mig att det här kommer nog gå bättre än förra gången, nu ska dom ju ta uppe och det är ju inte alls lika farligt.. Där fick jag......

Men nu är man som folk i alla fall, förutom att det gör ont som *pip* och att vänstra kinden är dubbelt så stor som den högra.

Dags att försöka få i sig lite föda. Sugröret är min bästa vän.

Sitter och kollar igenom lite bilder på datorn, och hittade bilderna från Uppsala som jag halvt om halvt lovade att slänga ut här. Men nu när jag sitter här och tittar så blir jag ju nästan lite stolt över vissa bilder.
Har alltid tyckt att det är roligt att fotografera (är en sån som hellre står bakom kameran än framför), men är inte sådär jätteduktig. Kanske för att man inte har den absolut bästa kameran.... Men några av bilderna är riktigt riktigt fina. :)

Söndagen den helgen var en fantastiskt vacker dag, och den tidiga hösten, där alla löv är gula/röda/oranga/gröna/bruna och mycket fortfarande sitter kvar på träden, hjälpte nog absolut till.



En jättetrevlig helg var det i varje fall. Trots konstig lukt på vandrarhemmet och pissregn vid anländande. :)

Åååh, nytvättat luktar så gott! :)
Ska ner och hämta det sista om en stund.

Vaknade 06.47 imorse, var upp på toaletten och sen kunde jag inte somna om.. Konstigt det där, att man (i alla fall jag) alltid vaknar jättetidigt när man är ledig.. Jag som verkligen är i behov av att få sova ut i lugn och ro just nu också. Har problem att sova sen ett tag tillbaka, och jag har aldrig tidigare haft problem med sömnen, så det är så irriterande.
Drömmer jättemycket och intenstivt, ofta mardrömmar. Kan inte ligga still, för efter fem minuter i samma position så värker det i hela kroppen, hur jag än ligger. Mitt humör tar verkligen stryk av det här, och det känns inte alls roligt och jag får dåligt samvete, eftersom det går ut över min sambo varje dag, vilket absolut inte är rättvist. Känner inte igen mig själv längre.

Skönt att man får njuta lite av doften av nytvättat i alla fall. Nånting som lyser upp min dag tills älsklingen kommer hem om en stund. Sen blir det fika på stan med vänner, och senare ikväll har sambon innebandymatch och sen blir det dans på klubben efter det. Är faktiskt riktigt sugen på att dansa ikväll. Skoj. Ser inte fram emot saker så mycket nu för tiden. Lite likgiltig, och det är den absolut värsta känslan jag vet. När man inte känner nånting....... Hör väl till den lilla höstdepressionen jag har diagnosticerat mig själv med. Tur att man har några små ljuspunkter i livet i alla fall...

Herrarnas slalom, andra åket. Over and out.

Kvällens Dansbandskampen kommer nog bli en ännu större snackis den här veckan än vad det redan har varit gångna veckor.
Vad var det som hände? Scotts - absolut. Dom röstade jag på i alla fall. Men sen?
Larz Kristerz i all ära, men ikväll var det väl inte riktigt rättvist tycker jag. Tjejerna i CC & Lee var ju grymma. Tyckte inte riktigt att det var dansband, och att det var lite tillgjort, men deras dansbandsklassiker svängde ju utav bara den!
Jag kan inte låta bli att känna en liten oro för kommande deltävlingar........

Ja jag ger väl upp då.... Vintern är här... Ingen mening att kämpa emot längre.
Tog mig en promenad i snön. Det är ju faktiskt ganska mysigt när man bara får gå och njuta av det, och man slipper stå och frysa eller skrapa rutor eller pulsa i knähöga drivor.
Och det snöar ordentligt. Nu är det ju inte helt säkert att det kommer ligga kvar, men just nu ligger det ett par centimeter på marken. Just så pass att det knarrar så där härligt under skorna.
Julkänsla....? Ja.... Kanske lite i alla fall.. :)

Oj vilken kväll det var igår! Jättemycket folk och fantastiskt bra musik. Kom inte riktigt igång från början, men efter paus så! Lite sent kanske när det bara är 1½ timme kvar, men efter 6 veckor borta från dansen och rädslan för att ryggen ska flyga åt *pip* igen, så tycker jag att det är helt försvarbart. :)

Dansade med så mysiga människor! *njuter fortfarande*

Ensam hemma. Har fått lite städryck... Det är mycket lättare att städa när sambon inte är hemma. Då är han inte i vägen och sen får jag göra saker på mitt sätt och i min ordning. :) För när jag väl kommer igång ordentligt så går jag fram som en tornado. No kiddin.

Funderar lite över vad jag ska göra av kvällen. Vad jag ska äta, om jag ska köpa lite lördagsgodis... Dricka ett glas vin ska jag dock göra. Ska korka upp flaskan och slå mig ner i soffan alldeles själv och titta på Dansbandskampen. Lite studier blir det dock innan kvällen också förutom städning. Blir inte av med hetsen......
Men sen är det jag och min vinflaska... :) Myyyyys.



Ber om ursäkt för följande bilder, men jag måste få visa upp två av mina tokstollar (förutom mig själv).
Be ware of the bedroom eyes..... grrr...

B som i Bag, B som i Box, B som i......... Bag in Bag?! (tål inte den låten, men den passade bra att citera just nu. :P)
Hur lata håller vi människor på att bli?! Blev det helt plötsligt för jobbigt att bära runt på en låda?
Jaja, jag vet. Miljövänligare, och jag är ingen miljöbov om ni tror det.
Men det ser ju bara för gräsligt ut....


Jag vill veta om det var gott E. ;)

Äntligen är det fredag igen! Har varit en stressig vecka med mycket att göra, och nästa vecka blir nästan värre.
Känner sån panikstress över den här kursen, så jag har bestämt mig för att ägna hela helgen åt studier. Det mesta av den i alla fall.
Läser fördjupad farmakoterapi just nu. Vi har ingen tenta på kursen, utan istället så ska vi skriva ett fördjupningsarbete i par samt att vi har en hel bunt med patientfall som ska "lösas" och lämnas in, som också är examinerande. *hyperventilerar lite*
Insåg idag att även fast vi ligger bra till i tid med fördjupningsarbetet, så har jag inte speciellt mycket tid till patientfallen, och jag känner mig jagad att börja med dom, även fast jag tyckte att det skulle vara smartare att koncentrera sig på en sak i taget. Att när vi var färdiga med arbetet så skulle jag sätta mig med patientfallen och beta av dom ett efter ett. Då har man det fräscht i huvudet hela tiden man gör dom.
Nee, det blir helgplugg. Börjar väl med att sitta här hemma, men det känns som att det finns en viss risk att jag packar ryggsäcken och tar mig en prommis till universitetet och sätter mig i vår datasal. Lite lättare att fokusera när man sitter där. Hemma är det så mycket annat som lockar och stör, även om man är ensam hemma (sambon åker och fortsätter med bilen).

Ikväll är det i alla fall dans på Ersboda, så även om jag kommer plugga hela helgen så har jag ändå ledigt ikväll och får åka iväg och roa mig. Bästa bandet är det som spelar också. :D

Sen jag kom in i nya familjen så kan jag inte sluta förundras över hur mycket olika verktyg det finns egentligen. Jag tycker nämligen att det är jätteroligt att skruva och meka och ha mig, även fast jag inte vet vad jag gör, men jag lär mig allt eftersom. Jag kan snart förklara helt hur en motor fungerar. *skjuter ut bröstet*
Därför vart jag bara dökär idag när vi var förbi på JULA på väg hem och jag hittade den här:

Helgen är förbi och man är tillbaka i vardagen och civilisationen igen.
Både på gott och ont.... Är så dödligt less på allt just nu. Vill inte göra nånting. En liten höstdepression som gör sig gällande kanske..?

I helgen inleddes i alla fall Operation: Kermit.



Är hon inte en skönhet så säg!! :D
Motordonatorn kan man nog föreställa sig var en riktigt hingst i sina storhetsdagar, men numer lite avdankad efter att ha stått i fem år.



Hrmm.... Som sagt. Har väl sett lite bättre dagar, men motorn är mirakulöst nog i fantastiskt bra skick. *kors i taket*

Mycket är gjort, men mycket återstår.



Donationsmotorn är urkopplad och urlyft, och Kermits motor är urkopplad och hänger i ett fåtal bultar. Den ska alltså bara hängas upp så den inte brakar igenom när man lossar dom där sista bultarna och sedan är det bara att lyfta ur den också. Eller tja, bara och bara. :P
Men det är ju egentligen efter det som det blir lite knepigt, när två motorer ska bli en. Det finns nämligen vissa saker som vi ska behålla från Kermits motor som är bättre. Och sen ska den ju tillbaka och allting ska kopplas ihop igen. Och sen är det ju en fördel om den startar..... Men det finns väl ingen anledning till varför den inte skulle göra det. Vi, i alla fall jag, är väldigt positiv till att det kommer fungera. :D

På lördagkvällen blev det i alla fall en sväng till Skelleftehamn, där det var dans till Shake.
Ganska trevlig kväll. Lite konstigt folk, och inte speciellt mycket killar som var nått att dansa med, men hade skoj i alla fall. Första gången på 6 veckor som jag faktiskt kunde dansa! Men efteråt så var ryggen hyffsat trött och på morgonen efter var jag alldeles stel.
Lite dansbilder på folk från i lördags:



Operationen kommer att fortsätta antingen nån dag här i veckan om sambon har möjlighet att åka upp, eller nästa helg.
Ska bli så spännande när det drar ihop sig. :)

Är lite rastlös känner jag.... Men känner ändå inte för att göra _nånting_. Ingenting lockar..... Hatar den här känslan....
Nee.... Kanske måste läsa lite artiklar ändå... Usch...

Ursäkta... Det är bara min mage.

Så var ännu en vecka med studier överstökade. Just det, har tagit ledigt imorrn. Dags för den stora transplantationen i helgen ju! :D
Vi åker upp redan ikväll efter sambons innebandyträning, och kommer hem på söndag. Så alla ni som har tänkt höra av er till mig i helgen: don't. Det är ingen idé. Jag befinner mig i radioskugga hela helgen.
Kameran ska med självklart! Denna stora händelse måste ju dokumenteras och visas upp för allmänheten.

Suck.... Tänk om skolan kunde kännas lite roligare.... Just nu känns det mest bara jobbigt, men det kanske beror på en halvtaskig kursansvarig. Känns inte direkt som att hon har lagt ner speciellt mycket energi och engagemang på kursen....
Men det kommer förhoppningsvis fram i kursutvärderingen, som jag VERKLIGEN ska fylla i!

Sammanstrålade med sambon efter skolan idag så vi promenerade hem tillsammans. Svängde förbi OKQ8 på väg hem då sambon skulle hämta ut ett paket som kommit, och när vi skulle gå så tyckte han att vi skulle gå genom bostadsområdet bredvid hem, och inte på cykelbanan efter storvägen som vi brukar när vi går den vägen...
Kanske inte det smartaste om man inte har nån som helst aning om hur man ska gå........... Tog en stund att komma hem.... Men nu är vi hemma i alla fall, och snart är det mat. :)

*knorr knorr*

Imorrn ska många i kompisgänget åka tillsammans på BodyBalance. Många av dom har aldrig testat det förrut, däribland min sambo... Och jag kan inte följa med..... Vi sa att vi skulle gå på det tillsammans han och jag, för jag tyckte att det skulle vara bra för honom. Och nu ska dom gå allihopa imorrn, och jag blir ensam kvar hemma.
Eftersom jag inte kan böja mig fram, så skulle det innebära ganska stora problem för mig att vara med, plus att jag ska till naprapaten imorrn bitti, och kanske kommer vara ganska öm i ryggen under morgondagen.

Ensamheten kryper på nu efter fem veckor. Det känns som att jag står utanför allting. Kan inte vara med. Dom åker och dansar, jag kan inte följa med. Innebandy, kan inte vara med. Åker och tränar tillsammans, kan inte vara med.....
Det skär i min själ, och jag kan inte hjälpa att jag känner mig ensam.
Ensam och lämnad utanför allting.
Det gör ont.

Som tidigare nämnt så blev ju inte dansen på fredagskvällen någon succé för min rygg, men resten av helgen blev ändå inte helt misslyckad.

På lördagen drog vi till svärföräldrarna mina för att titta lite på min älskade bil. Hon låter inte alls bra, nått fel med motorn tydligen... Som tur är så har ju sambon en likadan bil stående sen några år tillbaka som har fått fungera lite som reservdelsbil till min Kermit (ja, hon heter så min bil). Helgens stora spänningsmoment var alltså huruvida vi skulle få igång motorn i hans gamla avställda bil, för om det gick, ja..... Då får min älskling ett nytt hjärta! Det blir alltså en hjärttransplantation på min lilla underbara Kermit. Och se på f*n, den gick igång!! :D Jag blev så glad så jag började böla mitt uppe i alltihop. Min bil är min ögonsten, så är det bara. Min allra käraste ägodel.
Men den gick alltså igång, så nu är det väl halvt inplanerat att transplantationen ska ske till helgen... :D

Innan vi drog från stan i lördags mot ödsligare marker, så var vi förbi en sväng på JULA (lite favvobutik, vet inte varför.. :P), och där fick jag mig ett par alldeles egna hörselkåpor. Det kan behövas när man står och kapar ved och har sig. Och det var inte vilka hörselkåpor som helst.... Dom är rosa!! :D
Tror svärfar blev lite avis av bilden nedan att dömma, och ska jag vara ärlig så är han ganska söt i dom. ;)



Nej, off to the kitchen. Sedan vidare till vän för hårfärgning och prat.