Usch vad jag hatar det här..

Vissa dagar känns det hur bra som helst, och vissa dagar är det jättejobbigt, och jag förstår inte längre varför. Det kändes som att allting var uppklarat, som att allt var ur världen... Varför kunde det inte vara så enkelt?

Och det som stör mig mest är att det bara är små skitsaker som gör mig ledsen, saker som inte ens har någon betydelse! Jag vet ju att dom inte har det!

Förstår bara inte varför jag inte kan släppa det och gå vidare.

Rolig helg på det stora hela i alla fall. Jätteroligt att få träffa mamma och mormor och alla goa danskompisar som man numer inte ser så ofta (varför ska man till exempel flytta ner till Stockholm?! Kom hem sa jag!).
Jag har verkligen försökt att inte tänka så mycket i helgen, men det har legat i bakhuvudet och grott i alla fall verkar det som. Det stack till i hjärtat lite då och då, och det gör det även idag, fast jag inte trodde att jag kände så längre..
Jag blir bara förvirrad....

Har handledarträff kl 13.00, och har gjort bort det jag ska ha gjort till den, så nu blir det lite såsande fram tills det är dags att duscha och bege sig.

Slapp kväll? Skulle tro det ja....