Happ... Pratade med pappa igår och det verkar som att han och Eva har börjat kolla lite på datum för bröllopet... Det verkar som att det blir nån gång i augusti.
Hade lite diskussion med pappa om låtarna de har valt som de vill att jag ska sjunga. För att du finns av Sonja Aldén är väl helt okej, men Without you av Mariah Carey (och Il Divo, de ville helst att jag skulle sjunga den på italienska) är väl en aning fel ute! Har de inte lyssnat på originaltexten?! Han lämnar henne och hon sitter och grinar och "ååååh, jag kan ju inte leva utan dig!"!!! Det ska man väl inte sjunga på ett bröllop?!?! Nej, det kändes inte alls bra, så jag gav dem ett annat förslag som jag tyckte var bättre, och om nån har nått förslag så är jag väldigt tacksam! =)

Känns lite bättre nu tror jag... Inte helt bra, men MYCKET bättre än var det var tidigare i veckan.
Skönt det i alla fall.
Två glas vin hemma i soffan själv och jag känner mig en aning snurrig... Inte bra det här.... =P
Kanske måste börja träna litegrann, annars finns ju risken att man får skämmas när det kommer till kritan.. =S

Inte bra det, nej...

Jag har ingen aning, jag vet inte hur jag vill göra.
Visst, på ett sätt skulle det väl vara kul, men å andra sidan så skulle det kanske kännas jobbigt.. Jag vet inte. Jag tror nästan mer på det sistnämnda. Jag är inte så pass psykiskt stabil just nu så att jag är säker på att det skulle kännas bra...

Får fundera lite till, har ju fortfarande lite tid på mig...

Har gjort någonting som jag absolut inte skulle ha gjort, och nu känner jag mig jättehemsk...
Att man känner sig som en 600 kilos valross gör inte direkt att jag mår bättre rent allmänt heller, speciellt inte när man hela tiden ser sig själv omgiven av små eteriska varelser med typ storlek 32, eller så är det gravida människor överallt, och då mår man oxå dåligt, för för dom är det ju "okej" att vara lite tjocka.

Vet inte vad jag ska göra åt alltsammans...... Det blir bara för mycket.

Vi hann göra klart ASA-labben idag i alla fall. Känns ganska skönt att inte behöva sitta på lördag, med den i alla fall, blir nog en hel del plugg på lördag i alla fall är jag rädd, men det känns lite lindrigare att läsa endokrinologi än att försöka dra en massa slutsatser utifrån massa plasmakoncentrationsdiagram och eliminationsdiagram och skit.

Måste säga att jag är väldigt besviken på årets Idol-tjejer. Fastnade inte riktigt för nån ikväll, förutom litegrann för Amanda.

Nu blev det bara pladder här på slutet känner jag, vilket är lite onödigt då jag egentligen borde gå tillbaka till böckerna, och fortsätta läsa om fibrinolytika och olika former av diuretika... Jippie......

Jag ska väl inte behöva bära allt?! Och nej, då menar jag inte matkassar eller skolböcker eller dylikt.
Allt man inte kan få lite hjälp med det, för ibland blir det faktiskt ganska tungt.......

Jag är så jävla less på att känna mig så. Känns som att det händer på mer än ett område i mitt liv just nu.

Ett enkelt exempel är ju dansen, där danspartnern "dumpar" en för att börja tävla med sin flickvän (som förresten var min dubbelbuggspartner tillsammans med Tjove), för att dom ska flytta till Övik efter jul. Men ojdå, då visar det sig att det ska dom inte alls det, och nu märks det på båda två att de försöker vara extra snälla mot mig, på grund av dåligt samvete! Jag blir så förbannat less på såna fjanterier!! Sluta fjäska för mig vetja! Då kanske jag får tillbaka lite respekt.

Som sagt finns det ju då även andra områden i livet just nu där jag känner mig som tredje hjulet, och det känns också jobbigt, att det är överallt.....
Och ett av områdena känns extra plågsamt...

Gick bra på skolan idag i alla fall. Skönt det.

Och så skulle man nog vara innebandysupporter ikväll ja.... Just det...
Då får jag ju i alla fall sitta själv, och det är då mycket bättre att vara det ENDA hjulet, istället för det tredje...
Så känns det nu i alla fall.....

Jaha. Ännu en dag gjord i farmakologins djungel. Usch va mycket det känns, och man vet inte på vilken nivå man ska lägga sig heller, men det kanske ger sig längre fram. Förhoppningsvis.. =)

Tanden gör fortfarande ont, hade skitont i morse, men nu har det lugnat ner sig, så nu har jag hittat ännu en anledning att INTE gå till tandläkaren. =D ....... Vilket kanske inte är så bra i längden men jag hatar tandläkarn och då hittar man alla möjliga ursäkter för att slippa. "Ja men det känns nog lite bättre nu.." Och det slutar då med att när man väl går till tandläkaren så har man en infektion i hela käkbenet på grund av den där förbannade tanden! (Ja det har faktiskt hänt...)

Annars rullar väl allt på som vanligt.. Tror jag i alla fall.. Händer inget intressant i alla fall..... *suck*

Den enda visdom jag har fått av min senaste visdomstand är att dom kan göra jävligt ont!
Corsodyl och Ibumetin om vartannat. Vill inte ha en till infektion i käkbenet på grund av den där jävla tanden, för det var inte att leka med kan jag ju bara säga!! Är nog det värsta i fysisk smärta som jag har varit med om!

Idag är det studentsportardag på universitetet, så då ligger man hemma och gör ingenting.... =P
Ska iväg och äta middag hos Fredriks föräldrar på Teg i eftermiddag och sen blir det kanske lite brännboll ikväll. Det skulle vara riktigt skoj faktiskt. =) Har inte spelar nå brännboll i sommar.

Annars rullar väl vardagen på som vanligt antar jag. Humöret går upp och ner, vissa stunder känns det bra och vissa stunder är det lite jobbigare, men så är det väl för alla antar jag, vad det än rör sig om.....

Just nu vet jag inte hur det känns. Vill inte känna efter för mycket om jag kan låta bli.
Hungrig är jag i alla fall, och Fredrik är hemma när som helst, så då blir det äntligen lite mat.
Så pass kan jag känna efter......

Usch vad jag hatar det här..

Vissa dagar känns det hur bra som helst, och vissa dagar är det jättejobbigt, och jag förstår inte längre varför. Det kändes som att allting var uppklarat, som att allt var ur världen... Varför kunde det inte vara så enkelt?

Och det som stör mig mest är att det bara är små skitsaker som gör mig ledsen, saker som inte ens har någon betydelse! Jag vet ju att dom inte har det!

Förstår bara inte varför jag inte kan släppa det och gå vidare.

Rolig helg på det stora hela i alla fall. Jätteroligt att få träffa mamma och mormor och alla goa danskompisar som man numer inte ser så ofta (varför ska man till exempel flytta ner till Stockholm?! Kom hem sa jag!).
Jag har verkligen försökt att inte tänka så mycket i helgen, men det har legat i bakhuvudet och grott i alla fall verkar det som. Det stack till i hjärtat lite då och då, och det gör det även idag, fast jag inte trodde att jag kände så längre..
Jag blir bara förvirrad....

Har handledarträff kl 13.00, och har gjort bort det jag ska ha gjort till den, så nu blir det lite såsande fram tills det är dags att duscha och bege sig.

Slapp kväll? Skulle tro det ja....