Jag känner att den är på gång.
Panikångesten smyger sig på.......
Jag är inte van att vara ensam. Jag är inte en sån som klarar av det under en liten längre period.
Jag måste ha folk omkring mig för att må bra.
Ringde några kompisar och hörde om vi skulle ta en promenad i det underbara vädret, men alla hade saker för sig...
Jag vet inte vad jag ska göra. Har en stor klump i magen som inte vill släppa, och han kommer inte hem förrän på fredag......... Jag kommer avlida....
Jag mår riktigt dåligt just nu. Det är så fruktansvärt tyst........
Hur jag ska klara mig till på fredag har jag ingen aning om.... Träffa Anna en stund imorrn kommer nog att hjälpa oerhört mycket. Får se fram emot det.
Nu är det snart sovdags om jag ska ta mig upp till jobbet imorrn bitti, men jag är inte trött så hur jag ska kunna sova är ju också ett mysterium.