Bara en dag till utan Fredrik!
Dom checkar ut imorrn innan kl 15.00 och sen åker de direkt efter dansen natten mot lördag!! *hoppar av lycka*
Det känns fortfarande jättelänge tills dom kommer hem men om man sätter det i lite perspektiv så är det inte så farligt: har med idag inräknat varit utan honom i FEM HELA DAGAR! Det är ju skitlänge! Och om man då tänker att det bara är EN dag kvar så låter det ju skitlite!!! *överlycklig*
Nu tycker jag faktiskt det är på tiden att han kommer hem.... =P Och jag verkar ha vädergudarna på min sida, då det har regnat två hela dagar där nere, så det enda dom har gjort i princip är att de har legat i tältet. Hallå!! Get the picture! Det är ju ett tecken på att dom ska åka hem ju... =P Men snart.... SNART.

Jag känner att den är på gång.
Panikångesten smyger sig på.......
Jag är inte van att vara ensam. Jag är inte en sån som klarar av det under en liten längre period.
Jag måste ha folk omkring mig för att må bra.
Ringde några kompisar och hörde om vi skulle ta en promenad i det underbara vädret, men alla hade saker för sig...
Jag vet inte vad jag ska göra. Har en stor klump i magen som inte vill släppa, och han kommer inte hem förrän på fredag......... Jag kommer avlida....
Jag mår riktigt dåligt just nu. Det är så fruktansvärt tyst........
Hur jag ska klara mig till på fredag har jag ingen aning om.... Träffa Anna en stund imorrn kommer nog att hjälpa oerhört mycket. Får se fram emot det.
Nu är det snart sovdags om jag ska ta mig upp till jobbet imorrn bitti, men jag är inte trött så hur jag ska kunna sova är ju också ett mysterium.

Fjärde dagen utan min Fredrik och jag håller på att bli galen! Jag är så fruktansvärt rastlös! Tar mig inte för att göra någonting! Sitter bara rätt upp och ner och glor på en dataskärm, film efter film efter film.....

Han och Roger (en kompis) åkte till Öland på Dansbandsveckan natten mot lördag, och han kommer inte hem förrän på fredag!!! Så här länge har vi aldrig varit ifrån varandra.... Känns jättetomt här utan honom...
Vill att han ska komma hem..... NU!

Annars händer det inte så mycket. Jobbar och står i, nakna gubbar som sjunger "Gulligullan koko som en gök" är min vardag just nu. Tur att man har trevliga arbetskamrater i alla fall (nåja, vissa..).



Min älskling och jag. På midsommar trotsade jag min enorma höjdskräck och klättrade upp på Skuleberget. Jo du!



Det blev linbana ner dock..... Inte så trevligt det heller.... Fy faen va högt!!!

Men åååå! Så fin du är hjärtat.. =)
Kom hem.... NU sa jag!!! =(