Solen skiiiiiiiner!
Det är 21,4 grader varmt utanför vårat sovrumsfönster. I skuggan!
Arbetet är inlämnat.
Dansen igår var fantastisk. Och för alla er som undrar så mår jag prima idag, thank you very much! ;)
Nog för att världen inte är perfekt. Har ont i munnen, köttsåret verkar bara bli större och större....

Nu ska jag dra med mig kärleken bort och titta på lite brännbollscup i det underbara vädret, och sen ska jag ligga ute hela dagen och läsa uppsatser och bara må gott! :D
Jag tycker att alla ni andra ska göra samma sak.
Må gott alltså. ;)

Det är gjort.
Exjobbet är inlämnat....

Nu väntar en till synes underbar helg. Soligt ska det tydligen bli.
Får spendera dessa två kommande dagar ute i det gröna med att läsa in mig på de andras arbeten. Vi redovisar sex stycken i varje grupp. Så det är alltså fem arbeten till som ska läsas, varav ett också ska opponeras på.
Men lite handarbete i solen ska det nog också hinna bli. :)

Känner en sådan enorm lättnad, samtidigt som ett litet ångestyngel ligger och skvalpar i magen. Men det är bara att ignorera, nu kan jag ju ändå inte ändra någonting. Det får man ta efter opponeringen.
Så nu tänker jag bara fokusera på lättnaden.
Kanske kanske dansa ikväll, men tveksamt. Känner mig ganska slut, och en hemmakväll med vin, grillat och älsklingen får nog räcka. :)

Sista dagen. På sätt och vis i alla fall. Kl 16.00. That's it. No turning back.
Kanske lät lite väl dramatiskt det där, men så känns det i alla fall. :)
Idag ska den lämnas in. Nu har den ju varit färdig i ett par dagar, bara referenserna som ska fixas, men det är ändå lite ångestladdat.. :)

Ska försöka hinna det nu på förmiddagen, så kanske jag hinner en sväng till tandläkaren. Å ja, visdomstand nummer 3, varsågod!
Nu när den motsvarande i underkäken är utopererad, så växer den övre utan hämningar, samt att den växer snett utåt kinden, så jag har numer ett stort köttsår längst in på insidan av kinden. Inte så najs kan jag ju säga. Och jag som hade tänkt ta ett glas vin ikväll.. Ajja... Så här kan man ju inte ha det hela helgen. Får väl ta det där vinglaset imorrn kväll i stället om det nu skulle bli nånting gjort åt den.

Nej, dags att sätta igång med dagens.

Insåg för en liten stund sedan till min stora fasa att jag faktiskt ser lika sliten ut som jag känner mig...
Glåmig. Halvt genomskinlig hy. Trötta ögon med påsar under. Klädd på måfå.
Är så trött så trött. Vill bara att allt ska vara över. Få sova konstant i två dagar utan att någon har nånting att säga om det.
Ska bli så skönt att börja jobba. Verkligen vara ledig när man är ledig. Som det är nu så ligger arbetet och gror i bakgrunden av medvetandet hela tiden, och suger musten ur en. Konstant oro och nervositet och stress. Inte bra för varken knoppen eller kroppen.

En vecka idag. Sen är det bara att hoppas på att opponenten är snäll, så det bara behövs lite finputs efteråt, och sen in med skiten. Ut i verkliga livet.

Frid i sinnet.

Ännu en helg förbi.
Minns inte ens vad jag gjorde i fredags, och neee, inte av den anledning ni tror. Just ja. Hade besök av mamsen på dagen, sprang en sväng efter dom hade farit och sen spenderade jag hela kvällen i en liten solstol på baksidan med stickningen och en ljudbok i öronen. UNDERBART!
Lördagen var trevlig. Syjunta med Nina på dagen och grillning med vänner på kvällen. Sedan dans med gratis inträde på Äpplet. Precis..... Inte direkt jättehöga förväntningar. Men det var faktiskt riktigt skoj! Mycket dansfolk och relativt få kostymnissar som efter ett par öl har en förmåga att tro sig vara kungar på dansgolvet.
Idag blev det sovmorgon och Robinson-repris. Dramatiken tätnar! :)
Vi var en sväng till hjärtats syster och hälsade på - mysigt - och avslutade dagen på klubben med dans, sista för säsongen. Men det gör ju ingenting, för på onsdag drar det igång på Baggböle. :D LOGDANS! *jippie*
DÅ är det sommar. :)

Har haft lite panik senaste veckan över att jag om två veckor faktiskt inte kommer att vara student längre.
Det betyder mycket mindre nytt att lära sig i livet. Visst kommer det bli väldigt mycket att lära genom att man börjar arbeta! Det är en av tjusningarna med att vara farmaceut, man är aldrig fullärd!
Men lite panik har alltså som sagt börjat göra sig gällande. Jag älskar att lära mig nya saker!
En liten ängel landade då på min axel och påminde mig om att det fortfarande finns en hel uppsjö med olika handarbetstekniker att lära sig! :D

Många av er vet säkert redan att jag är en liten stickprick. Har stickat och handarbetat i ren allmänhet så länge jag kan minnas. Det är min terapi. Rogivande, stimulerande och samtidigt jätteroligt.
Nu har jag hittat en stickteknik som kallas för kontstickning eller Entrelac som det så fint heter på engelska, som jag i alla fall har tänkt försöka lära mig.



Ska även försöka mig på att lära mig Domino-stickning, för att sedan kunna ge mig på att sticka dessa underbara sockar:


Visst är dom UNDERBARA?! Fantastiska! Loooooove them! Fast mina blir ju då säkert i nån rosa-ton.... ;) Men nu ska vi inte ropa hej innan vi är över maskträsket. Lära sig tekniken först. :)

Jag känner mig som jultomten på prozac just nu! :D

Har fått ett av mina välkända städryck, och det trots att det inte ens är skitigt! Fascinerande..
Bara så less på alla grejer (som någon annan lite mer än jag lägger överallt). ;)
Tvättar, städar köket och plockar och donar. Sen var det nånting som jag skulle komma ihåg att göra, som jag nu har glömt..
Just det ja, rengöra micron. Och sen lära någon att använda kåpa när man värmer saker i micron.
Full day. *phew* ;)

Usch alltså. Inge roligt alls är det!
Men jag har äntligen insett fakta och accepterat ödet. Det måste rivas upp.
Ett näst intill färdigt bakstycke, perfekt stickat... :(
Men man får väl skylla sig själv när man är för lat för att kontrollera masktätheten.
Det äääääär ju så tråkigt att sticka den där j*vla provlappen!
Men men, inget annat att göra. Men man vill ju kunna ha den på sig när den är klar. Inge roligt att lägga ner så mycket tid för att den sen när den är klar ska vara för liten!
Nej, bara att riva på....

Igår gick alltså Blodomloppet 2009 av stapeln i Umeå.
Sprang 5 kilometer i promenadklass, vilket jag aldrig kommer att göra igen! Nästa år blir det springklass! Stundvis fick man jogga på stället för att sniglarna i ledet framför blockerade hela vägen. Eller så fick man springa sicksack.
En jätterolig kväll med underbart väder och underbara vänner var det i alla fall. :)

På med masken igen. Lid inombords Josefine, så besparar du alla andra dina små ynkliga känslor.

Jag tycker att det är viktigt att engagera sig i olika saker. Att dra ett litet strå till stacken för mänskligheten.
Jag bidrar genom att köpa varenda liten pin som kommer i min väg, ett rosa band, ett blått band, en majblomma osv.
På så sätt kan jag bidra till många olika bra saker, fastän jag inte har mycket pengar alls över att ge.

Under maj månad pågår Mustaschkampen till förmån för forskning för prostatacancer. Jag har redan köpt både en mustash-pin och ett blått band, men eftersom jag inte kan odla en mustasch, så fixade jag en stand-in. :)

Dags att träffa handledaren. Om 23 minuter det vill säga.

Har suttit nu i ett par timmar och förtydligat mitt schema för sommaren. Asså det rimmar riktigt illa med sommarens dansprogram.... Blir nog till att välja lite. Har inte råd att sitta och köra emellan hur mycket som helst. Så dom veckor man jobbar lördag så får man nog hålla sig kvar nere i Övik på fredagen och sedan åka och dansa på lördagkväll istället.

Ser dock fram emot att få börja! Det ska bli så spännande!

Ja ja ja. Jag vet att jag upprepar mig som nån elektronisk papegoja, men det pågår inte så mycket annat inne i mitt huvud just nu, så deal with it!

Imorrn blir det till att springa Blodomloppet i alla fall. Var ut och sprang en vända igår (5 km) på ny bästa-tid, vilket bådar ganska gott inför Tjejmilen i slutet av augusti. Än så länge så förtränger jag att det är den dubbla distansen för att kunna hålla humöret på topp. Det faktumet tar jag itu med i sommar, då jag inte kommer ha annat att göra på ledig tid än att städa och träna. (Städa -> kommer ju bo i sjaskig studentkorridor = mycket städning).

Dags att packa ihop och bege sig till lite mild aga.
Later.

Ska träffa handledaren idag.

Slog mig igår att det är mindre än två veckor till deadline...!!! Det är mindre än tre veckor tills jag är färdig, till examen.
Helt ofattbart.... Kan inte tänka mig att inte svara att jag är student om någon frågar vad jag gör. Det är ju allt jag kan!!!

Nej, några djupa andetag, inhalera lite fil, och sen iväg till skolan.

Lördagen började ganska lugnt.
Jag och kärleken var ner en sväng på stan, gick ett par ärenden och åt glass. Mysigt värre. :)
På väg hem sprang vi in på MAXI och handlade lite, för att sedan åka hem och duscha och sen vidare till vännerna i deras "stuga". En trevlig kväll med god mat (finns det något bättre än grillat?) och sedan Eurovision Song Contest som resten av världen. Men om jag ens tänker engagera mig i att kommentera det tragiska som kallas ESC nu för tiden, så gör jag det ORDENTLIGT senare.

Måste visa en bild på den underbara blomma jag fick av min älskling i lördags på parkeringen. :) Och sen ett par bilder på idyllen vid vännernas stuga.

Patetiskt värre.... Men man kan i alla fall nästan utskilja bordet.... Eller?

Världen fascinerar mig.

Inte visste jag att sådana styggelser som skolådor av tegel (a.k.a husen på våran gata i stan), kunde te sig vackra mot en klarblå himmel. Fast om man ska vara lite krass: vad gör sig inte vackert när det får bada i solljus? :)

Asså nu är jag så jävla less på Word så jag tror jag kan spy!
Blir så jävla förbannad när man har suttit hela eftermiddagen och ändå så funkar det inte som det ska!

Jag är naturvetare och jag tror på det jag kan se och ta på, men just nu hatar jag teknikens jävla under!

Kom att tänka på en sak som min fysiklärare på gymnasiet alltid sa. Eller egentligen hade hon två tänkvärda citat som hon alltid använde sig av: "Fat people can also be nice." och den gamla klassikern "Time flies when you have fun."
Hennes bild av "fun" var ju då fysik så klart, men skit i det nu.
Jag funderade lite över det där uttrycket, och insåg att det är alldeles för sant, SAMTIDIGT som att dess direkta motsats också verkar vara en vedertagen sanning: "Time crawls when you're bored."

Just nu så känns det som att jag har så mycket att göra, men så lite tid att göra det på, och SAMTIDIGT så känns det som att tiden går sakta....? Det var just den här ekvationen jag inte riktigt fick ihop....

Dags för lunch.

Ja herre gud säger jag bara. Så skönt det kan vara ibland att bara få prata av sig lite! Speciellt med människor som förstår en.

Haft en helmysig kväll med tjejerna (kram på er allihopa!).
Men oj, vad det kan spåra ur iblang.... *rodnar* Eller hör det bara ihop med att vara tjej bland andra tjejer. Jag älskar hur totalt ogenerad vår kvinnliga ras kan vara! Inte behöver känna skam över sina tankar, som man själv ibland kan tycka är riktigt udda. Utan få veta att någon annan faktiskt har dessa udda tankar också! Sååå mycket värt.
Speciellt var det mycket värt för mig just nu. :)

Mötet med G gick mycket bättre idag än vad jag trodde. Verkade som att han faktiskt tyckte att det jag skrivit var riktigt bra! :D
Yey me!
På fredag är det två veckor kvar tills arbetet ska vara inlämnat till examinator och opponent. Börjar verkligen känna av stressen nu.
Dags att växla upp. :)

Nu längtar jag verkligen efter sängen och min älskling. Ibland får man som små insikter skickade till en från sin skyddande ängel (eller någon annan som vill en väl), och man inser hur lyckligt lottad man är. Idag betydde den insikten att jag kände en otrolig uppskattning och tacksamhet över mannen i mitt liv. Han är mitt ljus och min glädje, och jag insåg att jag aldrig vill vara utan honom.
Vill att han ska vara det sista jag ser innan jag somnar, och det första jag ser när jag vaknar, för resten av mitt liv.
Så nu tänker jag släcka ner i lägenheten, dra honom till sängen och bara ligga och titta på honom, lukta på honom och känna hans närhet, för livet är alldeles för jävla kort för att ta sådana saker för givet!

Jaha. Då var det snart dags att bli sågad vid fotknölarna igen.
Har möte med min handledare om 20 minuter. Sist han kommenterade uppsatsen ville jag bara börja grina. Var det INGENTING som var bra med det jag hade skrivit? 20 sidor skit?
Jag frågade honom lite försynt den frågan innan vi skildes åt, och fick då kommentaren: "Nej inte alls! Det var nog bland de bästa första utkast jag har fått från någon jag har handlett."

WHAT???

En aning förvirrande för mig blev det....

Men men, den här gången är jag i alla fall beredd på massakern.... Får åka hem direkt sen och bolla ihop mig och gråta en skvätt.
Det är det enda jag har velat göra de sista veckorna. Sova och gråta.
Jag är helt slut psykiskt. Sönderstressad in till märgen. Alla känslor och nerver på skjortärmen just nu.
Hur kommer det sig att det blir tyngre och tyngre ju mer man ser mållinjen närma sig? Är det för att man vet att snart är det över, och då kan inte tiden gå fort nog?

Jag är inget orakel.

Aaahh! Momentary laps! Vet inte riktigt vad jag tänkte med, men nu är det för sent! Nu är det bara att stå sitt kast!

Ingen bra dag..
Känner mig jättehängig i allmänhet. Trött, ont i öronen och värk i hela kroppen, vilket brukar betyda förkylning och feber för min del. Vill bara sova 2 dygn i sträck. Kan det vara att jobb med examensarbete och stress över hur sommaren ska te sig sätter sina spår? Skulle tro det..

Är allmänt deppig och nere. Vill bara kura ihop mig till en liten boll och gömma mig för världen hela dagen....
Men en sak ska jag då göra idag. Vanligtvis brukar jag gå på Aerobic på måndagar, men idag blir det nog en joggingrunda i mina nya fina springskor. Bara 8 dagar kvar till Blodomloppet, och har inte tagit ett enda löpsteg än (om man bortser från dom 15 i sportaffären när jag testade skorna...). Kanske är dags att börja? Nu blir det hårdträning fram tills den 19:e. Men fem kilometer är ju inte så farligt. Då bävar jag mer för Satmaran (a.k.a Tjejmilen) i slutet av augusti. Men jag har ju hela sommaren på mig, och troligtvis inte så mycket att göra dom timmar jag inte jobbar i sommar, så då är det bara ut och kut. Övik är så vackert på sommaren, så det blir nog bara mysigt att ta sig en runda nere vid hamnen. :)
Målet är väl att kunna springa hela milen, inte på någon rekordtid direkt, men bara jogga hela sträckan. Nu får vi väl se hur det blir med det, men man måste tänka positivt. ;)





Blev lurad att köpa "löparstrumpor" också, men det är jag ganska tacksam för. :) Jag får alltid skavsår, vad jag än gör, så ser fram emot att pröva dessa mirakelstrumpor. :)
Skorna var ett riktigt kap! Butiken skulle sluta sälja Saucony, och detta par var det enda som fanns kvar på reabordet. Precis min storlek, och det händer inte ofta kan jag ju säga, när man har ungefär lika stora fötter som en femåring! Hade kostat 1195 :-, betalade 500 :-. Kap or what?!
Var extrapris på strumporna också. Vanligtvis kostar dom 119 :- paret, men då fick man två par för 129 :-.
Riktigt lyckad shoppingdag i fredags med andra ord.

Ringde Övikshem också idag, och sa att vi hade bestämt oss för att hyra studentrummet på Fabriksgatan mitt i centrum i Övik. Fick världens största suck i örat följt av:

"Jag var ganska säker på att ni skulle välja den andra ni tittade på, så jag hade som halvt lovat bort fabriksgatan till en annan."


Hur kan man ens göra så?! Vi fick den dock.
Så i sommar kommer vi bo i huset bredvid arbetet. :O Lagomt lyxigt. ;)
Måste bara klura ut bil-problemet, men det ordnar sig nog. :)

Har lite lite att göra just nu.. Det kanske märks...? :P
Måste bara få göra lite reklam för Umeå's kanske mysigaste butik! Tehörnan!
Sitter och smuttar på mitt hallon/lakrits-te. Ja jag vet! Visst låter det skumt?! Men det är skitgott i alla fall. :)

Så he er dit och köp te. Perfekt till halvkyliga vårkvällar. :D

Länge leve te-plantan!

Så var man hemma igen..... Inte helt entusiastisk över det, men men.......
Kändes tråkigt att åka från mamsen, vi ses ju inte sådär jätteofta, men hon har ju rätt. I sommar blir det ju närmare. :) (Puss på dig lilla mamma!)

Helgen har då varit jättemysig i alla fall.
Lite bilder på våra ögonstenar (gudsonen med storasyster) och diverse annat följer nedan.

Hemma hos mamma i Sollefteå.
Barnen är här och hälsar på. Mysigt mysigt. Även fast våran lillprins (gudsonen) ligger och sover just nu.
Vi andra ska ta oss en liten fika på altanen.

Såg att det hade lagts ut bilder från en viss inflyttningsfest på en väns pixbox..... Ooops! Haha, vilken jävla kväll.
Bjuder på en bild nu, så tar vi resten sedan. :)

Usch va sur man kan bli da....

Jag har nyligen ingått ett ganska intimt förhållande med Lagerhaus. Looove Lagerhaus. Men nu är jag lite besviken...
Var ju som sagt ned i tisdags och handlade till mitt nu omgjorda badrum, som nu går i grönt.
Var ner en sväng idag också, och vad ser jag.....?!
Rea på urgulliga ljuslyktor, med gröna grodor på!
(Okej nu kanske ni blir förvirrade, men jag har bara fobi mot levande grodor. Blästrade grodor kan inte hoppa på en, och ja mamma. Jag minns grodan boll, men Jonte Karlssons hjärtlösa äventyrslust måste ha resulterat i någon traumatisk motreaktion eller nått. Ölund däremot räknas inte. Han är, sorry, var (R.I.P in the cat my friend) en ödla, och dom hoppar inte på en och kväker.)

Hittade ett litet tips om ni där ute vill ha fler besökare till eran blogg. Ni kanske tycker att ni har mycket att berätta, men världen är faktiskt inte så liten, och det finns många som vill göra sin röst hörda, så ni måste visa lite varför just eran blogg är så läsvärd! :)

Klicka in HÄR.

Så var det torsdag igen.

Vet inte riktigt vad jag ska ta tag i idag... Känns som att man vill ha lite feedback på det man har gjort hittills innan man kluddar ner en massa annat, och sen visar det sig att man ändå måste göra om det.. Lite förvirrad. Handledare bortrest tills på söndag... Hmm..... Han var borta först hela veckan efter påsk, och sen nu från tisdag till söndag.. Känns lite som ett stressmoment, men det är ju egentligen ingenting att göra åt...

Ingen träning blev det igår heller som jag hade längtat till. Fastnade hemma framför datorn och sen när F kom hem så vart det bara stressigt. Det var dock för sent att avboka passet på internet, så på väg till Jula och R och N (det var alltså lite andra saker den kvällen - thereby the stressy situation), svängde vi förbi på IKSU. Tänkte jag kan ju bara springa in och ta ut biljetten, då blir jag ju avprickad, åsså slipper jag straffavgiften. Yey. Trippade in, letade i fickorna...... Inget kort. Skit.
Sprang ut till F för att se om jag lämnat kortet i bilen. Nej. Skit.
F tyckte jag kunde prata med dom i receptionen, så att dom kanske kunde avboka mig eller pricka av mig eller what ever. Skitbra idé tyckte jag. Kutade in igen.
Pratade med hon i receptionen som knappade fram det och sa lite bittert: "Ja jag fixar väl det åt dig den här gången då, men kom ihåg det till nästa gång."
Öööh...?!
Jag hade ju kommit ihåg det! Jag hade ju för fan åkt dit! Jag hade bara glömt kortet i brådskan att ta mig dit! Vart lite sur över hennes tillrättavisning, som jag inte tyckte var riktigt befogad, och lunkade ut till bilen igen.

Det visade sig senare under kvällen när jag tog av mig min sweetshirt att jag faktiskt hade kommit ihåg kortet.... Hade bara inte letat innanför jackan...

Trevlig kväll var det i alla fall hos R och N. :)
Dags för kaffe. Sen måste jag nog göra nånting produktivt...

 

Det är ganska skrämmande egentligen va lite man vet om dom som man känner väl. Jag menar, det kan inte finnas många, som kan säga att dom vet precis ALLT om en annan person, för det är nog i princip omöjligt...
Och det är det jag menar när jag säger att det är skrämmande, man är bara en liten yttepytte del av den personens liv, även om den personen också tycker att du vet allt om den.
Nu kanske det här blev lite onödigt tillkrånglat, men det var det bästa jag kunde åstadkomma med ord. :P

Tänkte ni skulle få lära er en liten sak om mig idag. Inte en sak som jag är stolt över direkt, utan snarare en ganska pinsam pusselbit i mitt liv, för är det inte så, att ens fobier är ganska privata och känslig mark?

Jag är absolut livrädd för harskrankar/skrankelmyggor/jättemyggor eller vad ni nu kallar dom. Absolut livrädd.

Mer än absolut livrädd är jag för grodor. Ja, jag vet. Skitlöjligt. Men dom är sååå äckliga! OCH oberäkneliga. Dom kan ju faktiskt hoppa på en när som helst. En av min sambos favorithistorier handlar faktiskt om ett möte mellan mig och en groda, då jag lovar att jag slog svenskt rekord i längdhopp (ta dig i brasan Erika Johansson!). Anyway, moving on.

Mer än mer än absolut livrädd är jag för maskar... Äckliga, långa, rosa/oranga/bruna daggmaskar. Det är nog det absolut värsta jag vet.
Nu alla ni som läser det här som bor i eller i närheten av Umeå, kanske ni förstår vart jag är på väg med det här....

Det hade regnat i natt.................. Behöver jag ens säga något mer?!

Glad i hågen imorse över att vara på väg till skolan så tidigt, hoppade jag i pjucksen, drog på mig jackan, tog min snyggaste cykelkorg och slängde upp dörren för att hälsa dagen välkommen.

Det tog tvärstopp i dörren.

Överallt på asfalten låg dom. Platta, vattniga, utsträckta, äckliga... Dessa jävla maskar!!
Jag frös som till is, sprang in igen och ringde till F (som jobbat idag) och skrek ut min panikångest. Inte kunde jag cykla till skolan idag! Fatta hur många maskar jag skulle köra över! Så jääävla äckligt! Ångesten bankade i bröstet, hur skulle jag nu ta mig till skolan?!
Och nu snackar vi inte att jag bara tycker att det är skitäckligt, utan vi snackar riktig ångest - svettningar, hyperventilering, skakningar, illamående - ja, you name it.
Detta tyckte förstås min kära sambo var årets humor, och började tokskratta.
När han hämtat andan gav han mig dock lite support och sa att jag kunde väl ta bussen då. Då blev det ju definitiv mindre direktkontakt mellan mig/cykeln och asfalten.
Det tyckte jag var en briljant idé, även fast det innebar att jag ju ändå var tvungen att ta mig till busshållplatsen. Men så fick det bli. Och jag överlevde.

Så nu ni, man kanske inte vet så mycket om varandra som man tror, för jag skulle bra gärna vilja veta, hur många som visste det där om mig! ;)

Idag fick jag ett bryt, och gjorde någonting som jag vanligtvis aldrig gör. Jag slutade oroa mig och jag sket i att planera.
Jag planerar allt. Det är min grej. Jag kan inte leva utan min almanacka. Jag planerar varenda krona, så vi ska kunna få äta hela månaden, även om det innebär att vi inte får göra så mycket annat dom månader det är extra knapert.
Men idag orkade jag inte.

Jag har bara vilja kräkas när jag gått in på våran toalett tidigare. Och då menar jag inte för att det är ostädat eller luktar illa, utan för att det har varit så tomt och fult och tråkigt där inne.
Vit väv så långt ögat kan nå. Enda färgklutten i hela badrummet har varit tvålpumpen på handfatet, och fyra plastbackar som stått i hörnet som förvaring, i brist på en lite roligare möbel.
Men den roligare möbeln kom! Bara med den lilla detaljen att vi varken haft tid eller ork att ta tag i det hela, så den har stått i våran smala hall och tagit plats i ett par veckor, och varenda gång jag kommit hem, eller åkt nånstans så har jag svurit över det där skåpet.
Men nu är det på plats. :D

Jag tänkte att, nej, nu skiter jag i det här. Jag vill göra om badrummet, så nu åker jag ner på stan och köper plastlådor att ha inne i skåpet, åsså vill jag ha nån rund tablett ovanpå, åsså vill jag ha en ljusbricka med olika blockljus, åsså vill jag ha nånstans att hänga handduken till händerna. Så jag hoppade på cykeln och rejsade ner till staden och KÖPTE DET. Och jag fick inte ens dåligt samvete över pengarna efteråt. :D

Så nu är jag så nöjd så nöjd.



Det blev bara sååå mycket bättre! :D
Och alla ni som tycker att det där ser väl inte mycket ut för världen: nej det gör det inte, men screw you, I like it. :)

Livet har sina dalar och sina toppar. Även förhållanden har det. Man måste bara komma ihåg att topparna finns.
Och nu är vi äntligen på väg dit igen. :)