Shiiit! Vilken start på veckan!! Men så jäääääävulskt roligt det är!
Men helt slut.

Får idel lovord och beröm. Jag visste inte att jag var så lättgenerad. Jag rent rodnar och tycker det är lite obekvämt. Jag tycker bara det är en självklarhet att jobbar man så _jobbar_ man, och dagarna går mycket fortare om man har nånting att göra.

Gick hem igår. Tog en liten tokig väg. Valde ta trapporna framför att sträva uppför Landsjöbacken.... Dumt val. 114 trappsteg.

Jag känner så mycket just nu, så jag kan inte ens få ner det på print.
*pust*

Kan bara fortsätta le. :D

Å fyyyyy va det pirrar i magen! Är så jäääävla nervös! Och det är inte ens dags förrän imorrn!
Men åker ifrån min babe ikväll. Eller rättare sagt så skjutsar han ner mig och åker sen hem igen, så det är snarare han som åker ifrån mig.
Men shit! Kan inte fatta att det är dags imorrn. Tycker det var nyss vi satt och sa att det är ju hela tre månader kvar.
Shiiiiiit!

Nu börjar det verkligen dra ihop sig!
Har inte börjat packa än, väntar på att tvätten ska bli klar. Kändes smartast att tvätta allting först, och sen packa allting på samma gång. Då känns det som en mindre risk att glömma hälften. :)
Men det är mycket som ska med! Ojojoj. Hela vardagen ska ju flyttas. Kommer ju bara vara här hemma på helgerna, och det man behöver under dom två dagarna har man ju med sig hem i en liten väska.
Har i alla fall organiserat det hela så pass att jag har skrivit en liten "kom-ihåg-att-packa-lista", med såna där typiska saker som man alltid glömmer, t. ex. mobilladdaren och duschcreme.
Har suttit och tittat lite på vad det finns för träningsanläggningar att tillgå i Övik stad. Det finns ju faktiskt en träningslokal på området där jag kommer bo, men det är ett ganska begränsat utbud. Nån roddmaskin, några hantlar och kanske ett fungerande löpband om jag har tur. Det hoppas jag verkligen eftersom promenera är typ den enda motionsform jag får utöva just nu, tills ryggen är helt rehabiliterad.. Dansa får jag också göra dock, men bara så länge det känns bra.

Åh va spännande det känns! :D

Jag kan nu med ganska stor sannolikhet säga att jag aldrig mer behöver skriva en tenta! :D
Skrev sista tentan nu på förmiddagen och det kändes riktigt bra, och jag skulle bli väldigt förvånad om det inte går vägen. Men det kommer det göra. :) Vilket betyder att jag inte har fått en omtenta på hela utbildningen. :D Faktiskt ganska stolt över det. :) Och inte nog med att jag inte har fått någon omtenta, utan jag har klarat mig med ganska bra marginal och fina betyg. Jag är SÅ STOLT över mig själv. :D

Nu är det bara praktiken och examensarbetet kvar, en termin. Men det är ju inte så bara egentligen.... Men det känns bara, om jag tittar tillbaka på allt det som jag redan har klarat av.
Kommer få kramp i ansiktsmusklerna före kvällen, för jag kan bara inte sluta le. :)

Nu ska jag njuta av den här underbara dagen. Jag tänker inte oroa mig för praktiken eller vara nervös och skräckslagen. Inte idag. INTE idag. :)

Känner mig faktiskt riktigt stolt som har kommit igång med träningen. Har precis kommit hem från IKSU. :)
Men jag blev samtidigt lite orolig när jag fick ångest över att äta en liten smörgås till mellanmål idag när jag kom hem innan jag skulle iväg och träna..... Det gör ju faktiskt inte så mycket. Man kan inte träna på tom mage. Och det var ingen onyttig smörgås heller! Det mörkaste, brunaste brödet i butiken och med hummus som pålägg. Hummusen är också nyckelhålsmärkt! Och ett äpple.... Känner mig bara fetast i världen just nu. Mest troligt beror det på tidpunkten i månaden, men det är ändå inte roligt. :(
Och även fast jag känner mig fetast i världen så vill jag ändå äta massa onyttigt, vilket gör att jag känner mig ÄNNU fetare och samtidigt får dåligt samvete och vill åka tillbaka och träna en timme till......
Okej, jag ska sluta babbla om mackor och fett....

Sista veckan i skolan är påbörjad. Känns både skönt och ångestfyllt.
Irriterar mig bara hela tiden på att jag inte kan sitta ordentligt utan att få jätteont i ryggen. Men kom på en liten bättre lösning idag. Borden går att höja, så jag vevade upp det till max, så nu kan jag stå. :) Går riktigt bra faktiskt.. :)

Nej, dags att laga lite kalorisnål middag. Lätt för magen och för samvetet. :)

Jepp jepp. Lördag igen....
Haft en ganska soft dag här hemma bara. Fick nått tuppjuck och vände upp och ner på köket av den städtornado jag kan förvandlas till ibland. Men jag märkte en sak som jag måste kalla in de tyngre artilleriet till (a.k.a min mamma), nämligen fläkten... Vet inte riktigt hur man ska angripa den, gjorde mitt bästa men måste nog be om ett litet handtag och några knep.
En av de största styrkor en människa kan ha enligt mig är att kunna be om hjälp. Det är respektabelt i mina ögon. Att man ibland kan inse att jag klarar inte det här själv, och att man då ber om hjälp istället för att vara så jävla stolt att man inte gör det. Nu handlar det kanske mer om andra situationer och inte om att städa köksfläkten, men jag kom bara att tänka på att det faktiskt är en egenskap som jag värdesätter både hos mig själv och hos andra.

Blir nog en bra kväll. En kväll i glada vänners lag, som dock snabbt skulle kunna bli bitter om det finns någon/några dåliga förlorare i gruppen... :) Spelkväll bådar för sura miner, om än bara för en liten stund. :)

Sitter och smågluttar lite på "Are you smarter than a fifth grader?". HAHAHAHAHA! Vilket jävla program! Hur korkade är människor egentligen?! Blir nästan lite mörkrädd till och från.
Programmet kan rekommenderas. :D
Dax att förbereda lite gottgott.
Trevlig kväll på er!

Äntligen är det torsdag!!
Äntligen får jag åka till naprapaten! Bara 1 timme och 14 minuter kvar. :D
Kan inte sitta utan att det känns som att jag ska gå av. Men nu får jag åka dit, och bli helad, och skämmas lite när han frågar om jag har gjort mina övningar...... *skakar skamset på huvudet* Eller jo, jag har faktiskt gjort dom, men jag vill dra mig till minnes att han sa 3-4 gånger om dagen och inte 2 gånger i veckan........
Men nu blir det skärpning. Jag har fått smak på en värld utan ryggproblem, och nu vill jag inte ha nånting annat, så jag lovar att jag ska vara duktig! :)

Annars händer det inte så mycket just nu. Sitter på skolan och räknar minuterna tills jag får åka dit. Imorrn blir det lite plugg hemifrån då vi inte har så mycket att göra.
Vill bara träna, träna, träna, men kan inte för ryggen, vilket gör mig såååå frustrerad. Sen vill jag bara äta en massa onyttigt för att det är den tiden i månaden nu, och det odlar fram ett ordentligt dåligt samvete. Så man kan väl inte direkt påstå att jag är i balans just nu.

En vecka kvar hemma innan det bär av till Övik för 10 veckor framåt. Ja, självklart åker jag hem på helgerna, men det är ändå en stor omställning. Någon ska klara sig ensam hemma och jag kan inte förneka att jag är lite orolig över vad som kommer möta mig i hemmet när jag kommer hem på helgerna. Men han får f*n ta lite extra ansvar nu när jag inte kommer vara hemma och plocka upp efter sig själv. Förhoppningsvis kanske det blir hans "eye-opening experience" för året. :)

När jag satte mig på bussen för en liten stund sen för att ta mig hem från la stada så började min hjärna att arbeta, och jag kastades ovillkorligt 3 år tillbaka i tiden.

För ganska precis tre år sedan så kickstartades en period i mitt liv över en natt, som jag när jag tänker på får lite ont i magen av, men det väcker även en hel massa funderingar.
Hade jag varit lycklig?
Hur hade mitt liv sett ut idag?
Hur hade vi haft det?
Gjorde jag rätt val som valde att inte välja, utan bara gå därifrån?
Frågor som jag aldrig kommer att få besvarade, utan som troligen kommer att bränna i bakhuvudet ett tag till framöver...
Jag ångrar mig inte alls. Jag skulle inte byta det jag har idag mot det jag hade då, eller det som skulle ha kunnat bli, men tankarna vill inte sluta snurra.

Han kom just hem. La sig med mig i soffan, pussade mig på pannan, på nästippen och på kinden och sa att han saknat mig idag och att han älskar mig.
Jag behöver nog inte fundera så mycket egentligen. Jag vet att jag har hittat min själsfrände och den jag vill dela livet med. Inga tvivel.
Men ibland kan man bara inte låta bli att tänka om.....

Tyvärr så har även detta "jullov" det, om man nu kan kalla det för jullov. Har jobbat varje dag som gått. Har suttit hemma själv på annandag jul och nyårsdag för att sambon har jobbat. Idag är han tack och lov hemma. Sista dagen innan cirkusen drar igång igen.
Vi hade faktiskt tänkt vara så tappra att börja så smått redan imorrn.
Imorrn får jag klippa mig också! Wiiii! *überlycklisch* Ser fan inte riktigt klok ut...

Idag har jag kommit ett steg närmare mitt nyårslöfte. Jag valde att göra det som var bäst för mig själv, och nu känns det så fruktansvärt skönt.

Ikväll är det dans i Skelleftehamn. Om jag inte hade haft så ont i ryggen/rumpmuskeln (pga ryggen) så skulle jag ha sett riktigt mycket fram emot kvällen, nu är jag väl egentligen bara lite halventusiastisk.... Är det vuxenpoäng också att man tänker på att man faktiskt ska upp imorrn och att man åker och dansar ikväll innebär att man kommer sent i säng? I såna fall så tar jag emot dom poängen utan kommentar. Jag behöver min skönhetssömn för att jag ska fungera korrekt. Sambon kan intyga...... :P

Har inte tid hos naprapaten förrän på torsdag..... *suck*
Ge fan på att jag kommer vara på bra humör på torsdag i alla fall.

Välkommen 2009!

Kort och gott så har väl 2008 varit ganska hyffsat i alla fall tycker jag, så jag tänker inte brodera ut mer om det.
Ändå så välkomnar jag 2009 med öppna armar.
Ett nytt år är alltid lite spännande. Med det nya året kommer nya möjligheter, men framför allt möjligheten att få börja om.

Jag fick ett litet "break through" på nyårsaftonen, och efteråt sa jag till mig själv, att nu får det fan vara nog.
I år ska jag tillåta MIG att må bra. Jag ska börja att sätta mig själv i främsta rummet litegrann och inte bara alla andra hela tiden.
Jag ska bara göra sånt som jag mår bra av, bara omge mig med sånt/såna som gör mig gott.
Från och med nu ska min första tanke vara val vill jag? Gör det här mig gott, eller tär det på mig?
Med detta menar jag inte att jag ska bli den största egoisten på moder jord, men det är en väldigt stor förändring för mig, som tidigare aldrig har tänkt på vad jag själv har velat.
Har leende hållit masken, fastän jag på insidan har rämnat, bara för att göra andra till lags, och för att andra ska må bra.
Har leende hållit masken, och på nätterna gråtit floder över att jag inte räcker till och för att jag har känt mig som en dålig människa just för att jag har känt någonting. Att jag har gjort nånting samtidigt som min själ/mitt hjärta har skrikit nej.
Jag har försummat mig själv, och det är inte okej. Det är inte bra.
Jag måste våga vara ärlig med det och dom det berör, men det är just det som blir utmaningen, eftersom det då finns risk att jag gör någon ledsen för att jag själv ska må bra, och dom skuldkänslor det framkallar går inte att beskriva med ord.
Men jag måste tänka på mig. Jag är.
För är det inte så, att ju bättre jag mår och ju tryggare jag är i mig själv, desto mer tillför jag dom runt omkring mig?
Jag måste bara lära mig att säga ifrån. Lyssna på vad jag själv vill.

Det är mycket att jobba med, men det känns ändå skönt att jag äntligen har bestämt mig för att förändra situationen.

Hoppas att det nya året medför "eye-opening moments" för alla er därute också.
God fortsättning!