Så kastades man för en millisekund tillbaka 3 år i livet. Kändes lite konstig, men samtidigt "bekvämt" eller familiar (engelska uttryck är oftast så mycket bättre).
Det kändes tryggt, och inte alls pinsamt eller akward (med reservation för stavfel.. :P)
Mysigt var det i alla fall.
Tankarna skenar iväg nu så här i efterhand när man har kommit hem och slagit sig ner i soffan. Ensam hemma.
Jag lämnade nog en del av mig själv, tre år av mitt liv. Ingenting jag vill göra ogjort eller kasta bort.
Bara vårda. Minnas... Men samtidigt vara oerhört lycklig över hur mitt liv ser ut idag. Jag älskar och jag är älskad.
Är inte det meningen med livet så vet jag inte vad som egentligen är meningen med livet.
Hopp. Kärlek. Vänskap. Tillit.
That's all we need.

Borde det inte finnas en gräns för hur lite man har att göra?!
Vi var sååå görolösa idag! Vi har till och med gjort nästan hela nästa veckas planering, bara för att vi skulle ha någonting att göra idag! Det slutade ändå med att vi insåg att nånting måste vi väl spara till nästa vecka! Det var då Erik tog fram FASS, och det blev lite frågesport. Han slog upp en sida på måfå, läste ett läkemedelsnamn, så fick vi gissa vad det var för typ av läkemedel och vad indikationerna för läkemedlet var (vi farmaceutnördar hade hur kul som helst med detta by the way.. :P).
Ni tänker säkert att "varför åker ni inte hem då?!". JO! För att jag idag kl 17.00 ska vara på Origo (kårhuset) på Basårspuben där och representera receptarieprogrammet och det kändes bara onödigt att åka hem i mellan, eftersom jag också skulle hämta lite broschyrer hos vår programansvariga kl 15.00, så därför blev vi kvar.
Vi hann till och med ta TVÅ fikaraster idag... ;)

Vad händer annars då... Ja, inte så mycket. Jag tycker att jag inte gör så mycket annat än pluggar och sover nu senaste tiden. Vet inte varför jag är så trött, och det är inte sån trötthet som när man är övertrött heller, det är bara ren trötthet. (det där blev lite babbel, men skit samma. ;))

Det finns ju faktiskt en person jag borde ringa som jag inte har pratat med på ett tag. Vad tycker du M? Var det inte ett tag sen? En fika nån dag kanske? Jag har ju tydligen hur mycket tid som helst bara jag håller mig vaken... :P

JO! Vi var ju på skidskytte-VM i Östersund i söndags. HÄFTIGT kan jag bara säga!!
Det var lite kul, för vi stod nästan bredvid en hel drös med norrmän, och vem/vilka tror ni dom hejade på? Nänä, inte Björndalen, Svendsen eller Hanevold, utan de vackra orden "Ferry! Ferry! Ferry!" och "Heja Sverige!" klingade ut över läktaren. :D Vi tyckte det var roligare att heja på Norge, eftersom det inte gick så bra för Ferry... Vilken paradox! :)
De fanns stora bildskärmar också inne på stadion, så man kunde följa åkarna hela vägen, och inte bara när de var inne på stadion för skjutning och växling (i staffeten då så klart). Riktigt bra!
Himla roligt var, och det blir absolut fler gånger! Man får hoppas på att det blir världscuptävlingar i Östersund nästa år!

Usch... Nu börjar det kännas i magen.. Det är väl egentligen ingenting att vara nervös för. Presentationen skulle vara 15 minuter med utrymme för lite frågor i slutet, men när jag testade för Erik och Susanne så tog det 20 minuter... :S Ajja, det var ju första försöket, och munnen brukar ju alltid gå lite fortare på en (i alla fall på mig) när man pratar inför folk. ;) Vet ju inte ens hur många det blir! 3 eller 30?! Har inte den blekaste!

Men men. Jag ska väl fortsätta våndas en stund till. Men det brukar ju alltid gå bättre om man är lite nervös.. )

Jag vet inte varför men jag är bara orolig, och lite rädd tror jag... Vill bara att allt ska lösa sig till det bästa...

Imorrn är det tenta. Känns både roligt och tråkigt. Tråkigt inte för att det är just tenta, utan för att det är slutet på den roligaste kursen som vi har läst hittills. Farmakokinetik är ju hur kul som helst, man får ju räkna en massa!! Och matte har alltid varit mitt favoritämne (förutom syslöjd då, vilket kanske förklarar min andra blogg.. ;) Fit for Knitting heter den, om någon är intresserad.)

Nej, nu ska jag försöka få tag i grabben så vi kommer oss ned på stan nån gång. Vill ju hinna hem till kl 17.00 och damernas individuella i skidskytte-VM. :) Det kanske inte är så mycket att le för, jag menar det har ju inte direkt gått lysande hittills. Men å andra sidan, det kanske är idag det ska vända? Eller i morgon.... Eller på lördag.... Ajja, man får inte tappa hoppet. Jag ska då dra mitt strå till stacken och hejja fram Helena och Anna-Carin så bra jag kan. Helena tror jag mycket på idag. :)
Och imorrn kanske det släpper för Björn Ferry? Man vet aldrig... :)

Heja Sverige! :D

Jätteskönt att få en extra ledig dag. Vi blev klara med veckans planering igår, så då unnade vi oss en ledig dag idag innan seminariet imorrn. :)

Fick veta hur det gick på tentan som vi skrev i januari igår också, och det gick ju vägen. *lycklig* Med råge till och med. :)
Så nu blir det verkligen en LUGN och SKÖN ledig dag. :)